Utsikt

Blått är inte min grej. Är man grön, så är man.
Ändå är min älskades ögon ljusblå. Tapeterna i mitt sovrum är blommigt mörkblå med vinrött och guld. De fodrade sidengardinerna är vattrat ljusblå, lampskärmen med sitt guldband likaså. Den stiliga stormhatten som blommar i sen oktober utanför fönstret stoltserar i giftblå prakt.
Rullgardiner är ett elände. Nytillverkade ska vi inte tala om. Sånt plastskräp går fetbort. På vinden i huset hittade jag handmålade - sköra - 1800-talsrullgardiner jag tänkt återanvända, men jag är rädd att de trasas sönder av mina våldsamma morgon- och kvällsvanor. I åtta års tid har jag därför förgäves försökt få en, i och för sig prima, mörkblå 1950-talsrullgardin att svara mot behovet av mörker och skydd mot drag i sovrummet. Men ack, vad jag lidit varje kväll av dess anskrämliga uppenbarelse!
För något år sen rasade den ur sina fästen. Tålmodigt hängde jag istället upp den över gardinstången, tills den (rullgardinen) för ett par veckor sen rev sönder sommarspetsgardinerna med sina vassa piggar. Då fick det vara nog.
Ned från min skattkammarvind hämtade jag sidengardinerna, och nog hade jag väl nånstans i gömmorna gamla gardinfästen i mässingsplåt? Tre timmar tog det, för det är svårt att skruva i gamla skruvar med moderna skruvdragare ovan huvudhöjd med progressiva glasögon i min aktningsvärda ålder, men tusan så nöjd jag är varje morgon och varje kväll, när jag drar ihop eller isär gardinerna och känner mig som på film. Inga trilskande rullgardiner i kostymdramerna - eller hur?
På fönsterbrädan blommar åter en brudorkidé jag fick när jag slutade som viktväktarkonsulent i ett ytterfoder från Rörstrand av Louise Adelborg. Din lilla kuvertvasen tillhör samma serie - en variant av Nationalservisen. Intill den hyser en Gustavsbergskruka av Wilhelm Kåge en vit cyklamen jag haft i många år. Bara såna blommor kan jag få att blomma om. De andra avlider titt som tätt. Till höger om mässingslampan från 1920-talet två Rörstrandskrukor från 1950-talet i vitt räfflat gods med en pärlrad överst.
Munblåsta fönster med tejpade innanfönster - givetvis.
Insikten att utsikten inte är allt utan faktiskt vägen till just insikt gör att jag finner det extra angeläget att lägga vikt vid den första varseblivningen av världen varje morgon.

Fodrade gardiner stänger ute ljus, ljud och kyla.