Oktober i mitt hjärta

Aouu, det är kallt idag. Fryser om nästippen där jag sitter i min arbetsstol. Det drar från väggarna och trots att kakelugnsbrasan brunnit ut och ugnen är varm har inte värmen lyckats sprida sig ut i rummet än.
Ändå är jag ganska nöjd, för jag börjar få till arbetsrummet som jag vill ha det.
När mellansonen flyttade ut ur rummet rev jag ner 70-talstapeterna och några andra lager fram till den som syns bakom datorskärmen. Tapeten lär vara från 1890-talet. Jag tycker mycket om den. Botten är ockragul och blommorna mustigt bruna i olika nyanser. Under finns en ljusblå 1870-talstapet med romber. Men i mitt arbetsrum ska det vara lite magiskt murrigt. Spegeln i svart och guld har min morfar gjort. En naivistisk pastisch på senempir. Älgen på bokhyllan kommer också från mina morföräldrars hem i Graninge. Den har fått alla fyra benen avbrutna och ditlimmade igen. Från väggarna bligar havsörnar, svanar, kärrhök och duvhök skeptiskt mot datorn. Björnen på etsningen invid kakelugnen bryr sig inte om tockna nymodigheter utan är betydligt mer intresserad av myrstacken framför sig. Duvhöken HuggBerta vaktar ytterdörren. Mer om henne en annan gång.
I hyllan under älgen står handböcker om glas, keramik, antikviteter, konst, gamla hus, formgivning, tenn, textil... det vill säga om allt det jag brinner för. Om denna min inre eld kunde överföras till en ackumulatortank skulle jag inte behöva sitta här och huttra i mitt gamla kära stöphus!