Vår kursledare påminner mig lite om min farmor: kloka, bruna ögon, som verkligen ser en, ett bekymratintresseratglatt ansiktsuttryck, integritet.
Idag filade vi på affärsidéer och visioner. Jag är mycket för att tuta och köra - tänka kan man göra sen. Kursledaren berättade om företaget som producerade ett fantastiskt, hälsosamt, stenmalet mjöl, men som inte hade räknat på vad det skulle kosta att producera det. Ägarna älskade sitt mjöl, brann för den fina kvaliteten och strategin var att producera så mycket det bara nånsin gick. Eftersom de gick back på varje kilo, skulle förlusterna blivit enorma om de fortsatt. Hmm, håller logiken? Vet inte.
Hålla på med språk kommer jag alltid att göra, har alltid gjort. Det är roligt på sitt sätt. Antikviteter är inte roliga. De är PASSION. Min livsluft.
Det som förvånade mig mest idag, var att medlemmarna i min grupp antog att kundunderlaget för min verksamhet var litet. Men synpunkterna satte fingret på något som jag brottas med; hur kommer det sig att så många föredrar att köpa dålig kvalitet dyrt och dra in en massa ohälsosamma kemikalier i sina hem, för att ett par år senare kassera och köpa ytterligare nytt, med nya duschar av flamskyddsmedel, formaldehyd eller vad det nu kan vara för skit?Det är viktigt att fästa sina tankar på papper. Självklart har min vision funnits och formats sedan jag som sjuåring med min pappa cyklade de två milen till Lagga loppmarknad och inhandlade mitt första egna, gamla föremål för veckopengen.
Det första utkastet till min nedpräntade vision lyder:
"Qeptas Antika erbjuder alternativ till att köpa nytt genom kunskap, kvalitet och skönhet, och bidrar därmed till ett hållbart samhälle som har kontakt med - och lär av - sitt förflutna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar