Höst i sommarhuset

Novemberutsikt över the one and only sjö Sommen från farbror Johans veranda.

Så klart det finns nackdelar med att ha ett rastlöst inre driv, men det mesta kan man anlägga positiva aspekter på.
Ingen riktigt vettig människa skulle kanske envisas med att ha en antikaffär i varje buske. Säkerligen skulle en och annan tycka att det vore splittrande, olönsamt och synnerligen opraktiskt. De har rätt.
Men det är så underbart trevligt att ha antikaffär, så jag tycker nog inte att man kan ha för många. Och vilken omväxling det blir!
Igår, i ett novembertrött Uppsala, blev plötsligt beställningslistan från varor i sommarbutiken full. Sankte Per säger aldrig nej till en utflykt och 35 mil i mörker bangar han inte för. Så i förmiddags vaknade vi utsövda i tystnaden på Blåkulla.
Medan den trötte chauffören låg och drog sig under täcket gjorde jag eld i kakelugn och vedspis, bryggde te och malde kaffe. Så härligt hemtrevligt att tassa omkring i flanellnattlinne och varm morgonrock från 1940-talet och duka slagbordet med Spaljéporslin!
Dagern ville sig inte riktigt, så frukosten avnjöt vi i skenet från levande ljus och fotogenlampa.
Medan maken sedan vandrade på luffarstråt längs grusvägarna i Moodalen, for jag ner till byn och kollade runt släktens stugor att allt verkade vara i sin ordning, innan jag effektuerade beställningarna från Gatstugan. Imorgon bär det av hemåt igen. Omväxling förnöjer.

Nyskördat till kvällens ugnsstekta vildsvinsrygg.